Antingen kan du se timma efter timma av nyheter på TV. Eller så kan du investera 15 minuter för att se denna fantastiska kvinna prata om nuläget i världen. Eller så kan du läsa hela hennes tal nedan. Snabbt översatt till svenska av mig…

Jag tycker detta bör delas till allt och alla, om vi värnar om livet som det såg ut för några år sedan…

Dr Julie Ponesse är professor i etik och har undervisat vid Ontarios Huron University College i 20 år. Hon fick sparken och förbjöds tillträde till sitt campus på grund av vaccinationsmandatet. Hon höll detta föredrag på The Faith and Democracy Series den 28 oktober 2021. Dr. Ponesse har nu tagit på sig en ny roll i The Democracy Fund, en registrerad kanadensisk välgörenhetsorganisation som syftar till att främja medborgerliga friheter, där hon fungerar som forskare i pandemi.

”Tänk tillbaka för några år sedan – hösten 2019 t ex. Vad gjorde du då? Hur var ditt liv? Vad brydde du dig om? Vad var du mest rädd för? Vad hade du för framtidsdrömmar?

Det är personen jag skulle vilja prata med under de kommande 15 minuterna, + jag börjar med min egen historia: I slutet kommer jag att ha en tjänst att be dig om plus en liten HEMLIGT att dela.

Hösten 2019 var jag professor i etik och antik filosofi; Jag lärde eleverna kritiskt tänkande + vikten av självreflektion, hur man ställer bra frågor och värderar bevis, hur man lär sig av det förflutna och varför demokrati kräver medborgerlig dygd.

Spola framåt till den 16 september 2021 när jag fick ett brev med ”uppsägning pga”… efter att jag frågade och vägrade följa min arbetsgivares vaccinationsmandat. Jag blev avskedad för att jag gjorde precis det jag hade blivit anställd för att göra. Jag var professor i etik och ifrågasatte vad jag anser vara ett oetiskt krav. Du behöver inte fundera särskilt länge för att se ironin.

Kanada styrs av lagar som är baserade på etik. Man kan säga att etiken är grunden under vår demokrati. ”Rätten att bestämma vad som ska eller inte ska göras med sin egen kropp, och att vara fri från medicinsk behandling utan samtycke, är en rättighet som är djupt rotad i vår sedvanerätt.” Det här är inte mina ord; det är orden från justitieråd Sydney Robins vid Ontario Court of Appeal.

Med mycket få undantag anses varje persons kropp vara okränkbar i kanadensisk lag, och detta är den underliggande etiken i Nürnbergkoden, ett löfte till mänskligheten att vi aldrig mer skulle stödja oinformerat, icke-frivilligt medicinskt beslutsfattande, även för patientens eget bästa, även för det allmännas bästa.

Per definition är vaccinmandat tvångsvaccinationsstrategier: i frånvaro av tvång – hotet om att förlora anställning, till exempel – skulle människor inte frivilligt gå med på att göra det mandatet de försöker uppnå!

Arbetsgivare håller våra karriärer som gisslan och tar bort vårt deltagande i ekonomin och i det offentliga livet. Deras motivering är att ”vi är i en pandemi”, och vi måste därför avstå från autonomi över våra kroppar för det allmännas bästa.

Så låt oss prata om autonomi och allmännyttan för en minut.

I nödsituationer har parlamentet och provinslagstiftande församlingar en begränsad befogenhet att anta lagar som bryter mot vissa stadgar och rättigheter för det allmännas bästa. Men för att motivera dessa överträdelser skulle vaccinmandaten behöva uppfylla en mycket hög tröskel: COVID-19 skulle till exempel behöva vara en mycket virulent patogen för vilken det inte finns någon adekvat behandling, och vaccinerna skulle behöva vara bevisligen effektiva och säkert.

Det aktuella läget i Kanada uppfyller inget av dessa kriterier.

Tänk på dessa fakta:

1) COVID-19 har en infektionsdödlighet som inte ens är 1 % av smittkoppor (och det utgör ännu mindre risk för barn)

2) det finns ett antal säkra, mycket effektiva läkemedel för att behandla det (inklusive monoklonala antikroppar, ivermektin, fluvoxamin, vitamin D och zink), OCH

3) Vaccinerna har rapporterat fler biverkningar (inklusive otaliga dödsfall) än alla andra vacciner på marknaden under de senaste 30 åren.

Mot bakgrund av dessa fakta har jag så många frågor:

Varför beviljas de vaccinerade vaccinpass och tillgång till offentliga utrymmen, när CDC:s direktör har sagt att covid-19-vaccinerna inte kan förhindra överföring?

Varför är vaccination den ENDA begränsningsstrategin när framväxande bevis (inklusive en nyligen genomförd Harvard-studie) inte visar något urskiljbart samband mellan vaccinationsfrekvensen och nya fall?

Varför fortsätter vår regering att undanhålla Ivermectin som en rekommenderad behandling när US National Institutes of Health stöder det, och när delstaten Uttar Pradesh i Indien distribuerade det till sina 230 miljoner människor, vilket minskade dess dödlighet i COVID till nästan noll? Hur har Indien överträffat Kanada inom hälso- och sjukvård?

Varför är vi på väg att vaccinera 5-åringar när covid utgör mindre risk för dem än de potentiella vaccinreaktionerna OCH medan det INTE finns något effektivt övervakningssystem för vaccinerna?

Varför fokuserar vi på de snäva fördelarna med vaccininducerad immunitet när verkliga studier visar att naturlig immunitet är mer skyddande, mer potent och mer varaktig?

Varför skämmer vi ut de ”vaccintveksamma” och inte ”vaccinförespråkarna”?

”Varför”, som en sjuksköterska nyligen frågade, ”behöver de skyddade skyddas från de oskyddade genom att tvinga de oskyddade att använda skyddet som ändå inte skyddar de skyddade?”

Med varje mått och från alla vinklar är detta ett ”korthus” på väg att falla sönder.

Men frågan som intresserar mig är varför det inte redan har fallit sönder? Varför är dessa frågor inte STORA rubriker i alla stora tidningar i Kanada varje dag?

Har rätt personer helt enkelt inte sett rätt data? Är det bara ett skrivfel…på global skala?

Vad har hänt med vårt ledarskap? Vår premiärminister leder stridsropet: ”Tänk inte på att sätta dig på ett plan”, hotade han. Kampanjlöften är nu segregationistisk offentlig politik. Vår regering uppmuntrar oss dagligen att vara splittrade och hatiska.

Hur förändrades saker så drastiskt? Hur förändrades vi kanadensare så drastiskt?

Det är min observation att vi står inför en pandemi inte bara av ett virus utan en pandemi av följsamhet och självgodhet, i en kultur av tystnad, censur och institutionaliserad mobbning.

MSM gillar att säga att vi utkämpar ett ”informationskrig” – att desinformation, och till och med ifrågasättande och tvivel, har plågat denna pandemi.

Men det är inte bara information som beväpnas i detta krig; det är en persons rätt att tänka själv.

Jag har hört det sägas ”ja, jag vet inte så mycket om virus” så jag borde egentligen inte ha en åsikt. Men…

Frågan är inte om du vet mer om virologi än våra folkhälsotjänstemän; problemet är varför de inte är villiga att engagera sig i bevisen och debattera med någon som har en annan åsikt.

Vi borde inte kräva ett resultat utan att en process återupprättas.

Utan den processen har vi ingen vetenskap, vi har ingen demokrati.

Utan den processen befinner vi oss i ett slags moraliskt krig.

Men det förflutnas krig har haft klara och tydliga gränser: öst och väst, patrioter och regering.

Kriget vi befinner oss i idag är ett av infiltration istället för invasion, skrämsel istället för fritt val, av psykologiska krafter så lömska att vi kommer att tro att idéerna är våra egna och att vi gör vår del genom att ge upp våra rättigheter.

Som en klok kollega nyligen sa ”Detta är ett krig om regeringens roll. Det handlar om vår frihet att tänka och ställa frågor, och om huruvida individuell autonomi kan nedgraderas till ett villkorat privilegium eller om det förblir en rättighet. Det är ett krig om man ska förbli medborgare eller bli subjekt. Det handlar om vem som äger dig… du eller staten.”

Det handlar om var vi drar gränsen.

Det här handlar inte om liberaler och konservativa, pro- och anti-vaxxers, experter och lekmän. Alla borde bry sig om sanningen, alla borde bry sig om de vetenskapliga och demokratiska processerna, alla borde bry sig om varandra.

Det finns, skulle jag hävda, värde i att försäkra vår nations överlevnad och vår frihet att debattera, att kritisera, att kräva bevis för vad vår regering ber oss om.

Som någon född på 70-talet trodde jag aldrig att DETTA skulle vara ett krig jag skulle behöva utkämpa, att rätten till kroppslig autonomi, till fritt och öppet utbyte av information skulle vara i fara.

Tänk en minut på de mest ofattbara skadorna under förra seklet – den ”slutliga lösningen”, sydafrikansk apartheid, folkmorden i Rwanda och Kambodja. Vore det inte bra om vi kom ihåg det förflutnas grymheter så att vi inte upprepar dem? Nåväl, minnet är kort, familjer splittras, nya bekymmer förmörkar de gamla och lärdomarna från det förflutna bleknar in i antikens historia bara för att glömmas.

Idag verkar de vaccinerade åtnjuta alla rättigheter + privilegier i ett civiliserat samhälle: rörelsefrihet, tillgång till utbildning och godkännande från regeringar, lagstiftare, journalister, vänner och familj. Vaccination är biljetten till en VILLKORAD återgång av vår rätt att delta i det kanadensiska samhället.

Men som John F Kennedy sa: ”Varje mans rättigheter minskar när en mans rättigheter hotas.”

SLUTSATS:

Jag tvivlar inte på att COVID-19 är det största hotet mot mänskligheten vi någonsin har mött; inte på grund av ett virus; det är bara ett kapitel i en mycket längre, mer komplex historia; men på grund av vårt svar på det.

Och det svaret tror jag förtjänar sin plats i varje lärobok i medicinsk etik som kommer att publiceras under nästa århundrade.

Vad kan vi göra?

Som den kanadensiska kemisten och författaren Orlando Battista sa: ”Ett fel blir inte ett misstag förrän du vägrar att rätta till det.”

I vår värld verkar artighet, ”att klara sig”, ”flyga under radarn” vara målen. Borta är 60-talets revolutionärer, borta är patrioterna från det tidiga Amerika. Vi är offer – och soldaterna – för en pandemi av efterlevnad.

Men efterlevnad är inte en dygd; det är inte neutralt, och det är verkligen inte ofarligt.

När Hannah Arendt bevakade rättegången mot Adolf Eichmann för New Yorker 1961, förväntade hon sig att hitta en komplex, arrogant, djävulsk, kanske psykotisk man. Det hon hittade var tvärtom. Hon slogs av att han var ”väldigt vanlig”. Han var ”fruktansvärt och skrämmande normal”, skrev hon, en man som ”bara följde order”, som han sa om och om igen. Det hon fann var vad hon kallade ”ondskans banalitet”, vanliga människors tanklösa tendens att lyda order för att anpassa sig utan att tänka själva.

Våra folkhälsotjänstemäns avvisande, väl inövade meddelanden har skapat en mycket effektiv maskin som inte publicerar sina bevis eller deltar i debatt, utan bara utfärdar order som vi skyldigt följer. Med hjälp av media döljs dess misstag, dess politik obestridd, dess meningsmotståndare tystas.

Hur bryter vi denna tystnad? Hur återfår vi vårt förstånd och återuppbygger vår demokrati? Det kanske är dags att bli lite stökig. Studier har visat att när en idé väl har antagits av bara 10% av befolkningen, är detta vändpunkten när idéer, åsikter och övertygelser snabbt kommer att antas av resten. En protest av **HÖGLJUDDA** 10% är allt som krävs.

Demokrati, ”folkets styre”, tillåter inte bara yttrandefrihet och undersökningsfrihet; det kräver det.

Och den lilla HEMLIGHET jag lovade dig i början? Här är det: du ÄR INTE en dålig person för att du kräver bevis, du ÄR INTE en dålig person för att du litar på dina instinkter, och du ÄR INTE en dålig person för att du vill tänka själv. I själva verket är det tvärtom.

Om du är orolig för en förlust av rättvisa, om du är orolig för vilken typ av liv som kommer att vara möjliga för dina barn, om du vill ha tillbaka ditt land – landet som en gång var världens bästa – så är det nu dags att agera. Det finns ingen anledning att vänta, det finns ingen lyx eller ursäkt att vänta. Vi behöver dig nu.

Nu är det dags att ringa våra politiker och skriva till våra tidningar. Nu är det dags att protestera, nu är det dags att utmana och till och med vara olydig mot vår regering.

Som Margaret Mead sa: ”Tvivla aldrig på att en liten grupp av eftertänksamma, engagerade medborgare kan förändra världen; faktiskt, det är det enda som någonsin har gjort.”

Med andra ord, vi behöver inte en MASSA hjältar eller ett helt LAND av hjältar. Vi behöver bara dig. Du kan göra din del och du KAN göra skillnad. Southwest Airlines-piloterna, de kanadensiska Mounties, sjuksköterskorna från University Health Network gör alla skillnad.

Och TJÄNSTEN jag vill fråga dig om? Vi behöver hjältar nu mer än någonsin. Vår demokrati efterfrågar frivilliga… Kommer du att vara en hjälte, för vårt land, för våra barn? Kommer du att vara en del av de bullriga 10%?”

/Dr Julie Ponesse

---

INSTRUKTIONSBOK FÖR BÄTTRE HÄLSA OCH ETT STARKARE IMMUNFÖRSVAR

Min bok ”FRISK. LUGN. UTVILAD. STARK. Hela livet.” med 20 enkla tips för bättre hälsa, ett friskare liv och mer energi.

FEEL GOOD & HAVE FUN!
Gilla Feel Good & Have Fun på Facebook och Instagram.
Du når mig på benny@feelgoodhavefun.nu eller på tel 0708-519161 om du har tankar och synpunkter.

BOKA MIG!
» Boka mig som föreläsare
» Boka mig som mindfulnessinstruktör
» Boka mig som din hälsocoach